Want.

Fick ett samtal igår från ett nummer som inte var sparat i mobilen, svarade och hoppades det skulle handla om min arbetsintervju som jag tyckte gick så bra och skulle få besked om ifall jag fick gå vidare till den slutliga utslagningen. Mycket rätt handlade det om jobbet, och som jag själv vetat sen jag sökte så fick jag det inte. Oväntat, eller inte, samma sak har skett nu ända sen jag slutade skolan, det är ett bra tag sen. Man hoppas väl bara alltid på att något ska ändra på sig, även om det aldrig kommer bli så.

Ännu två nätter utan sömn, blir att jag förr eller senare slocknar en eller två timmar i min datorstol och vaknar utan att kunna somna om som vanligt. Inget är som förr, jag har aldrig haft sömnproblem i hela mitt liv, har alltid varit den som kunde somna varsom och närsom, men inte nu. Vad jag hade gett för att kunna bara få lite riktig sömn med vanliga drömmar.

I've hit rock fuckin' bottom.

"The only thing I really know: I can't sleep at night
Im buried and breathing in regret.

If i don't believe in Him, why would He believe in me?"