Remeniscing.

Det är det jag gör, även när jag sitter och knappt hör mig själv prata av allt ljudet från Johans nya trummor i samband de andras med gitarrer på repningen så tänker jag ändå konstant. Alltid på samma sak också, eller inte riktigt en sak, egentligen bara på en person som är en så kär men inte känner detsamma tillbaks. Skulle egentligen försöka sitta där och komma på lite texter men får göra det nån annan gång. Kan inte sova för det heller, nu på dom senaste 4 dagarna har jag sovit 6 timmar, och ändå har jag legat i sängen hela den tiden jag brukade sova och försökt men det går bara inte.

Insomnia är inte kul, man glider ifrån verkligheten. Vill rycka upp mig, mest för att visa dig att kan är kapabel till det så du kanske känner att du saknar mig eftersom faktumet att jag fortfarande mår såhär inte verkar ändra något så kanske ett steg i andra riktningen skulle göra det. Men det är meningslöst, kommer inte ur denna onda cirkel som skapats. Får försöka, titta framåt, i livet.. eller något sådant bullshit som alla säger. Kan man få alla andra att tro på en lögn så kanske jag kan lura mig själv med en vacker dag, hur mycket kan än tvivlar. Ensamheten tar kål på mig.

Aja imorgon ska jag in till stan och köpa en mic, sen har vi allt till bandet och det ska köras igång på riktigt, har lite på gång alla redan. Undrar hur jag låter, hoppas det inte är för jävligt så att jag förstör fönsterna i lokalen. Annars fixa en klipptid me, på tiden nu, oj se där, detta kommer vara de första två sakerna jag haft o göra på ett flertal veckor. Life's just wonderful, not.

"I feel so alone in this crowd
My thoughts of despair are getting loud
I'm disrespected and I'm down on the world again
Love and tolerance have abandoned me
And I feel the gloom hovering over me
I'm resentful and I'm down on the world again."