You <4

Tack för presenterna jag fick av dig, det var dom bästa någonsin, att jag ens kan bli så lycklig fastän jag var nyvaken är sjukt. Tack sötaste, du är det bästa som finns <4 hade lång väntan mellan bytena. Då insåg jag hur mycket jag tycker om nya städer. Traskade omkring i Lund helt ovetande om nått med bara min trogna musik dunkandes och kände hur skönt det var att komma till nått nytt. Jag kanske bara är van vid det, jag har flyttat runt lite i mitt liv så det blir nästan något naturligt för mig. Underbart och outforskat, även om tågstationen var bebodd av 3 råttor som sprang runt och letade föda där jag satt så fanns det en annorlunda charm i att se ut över den mörka skyen medans regndropparna föll ner så varsamt brevid mig.

Ironiskt nog så lyckades jag åstadkomma en av mina vanliga bravader med. Satt och läste min underbara bok som jag är helt förälskad i och fipplade runt med mitt bokmärke, de gulliga breven från dig. Då utan förvarning skar jag mig på korten, och blodet börjar flöda ut lite varsamt. Det stack till i mig, men inte av smärta, av rädsla att jag kanske råkat bloda ner någon av de fina gåvorna så att de skulle bli förstörda. Snabbtänkt som man är tog jag istället fingret i min mun och gav såret en ordentlig avsugning. Blodet fylldes i min mun och jag svalde ner det, tvungen som jag var att göra det. För jag blödde inte riktigt blod, det finns inget vanligt sådant i mig längre. Det jag blödde var kärlek, kärlek till dig som har satt sina spår i mig för livet. Nu är jag tatuerad i själen av dig, och jag vill inte ha det på något annat vis.

Sen rullade tåget in och jag hoppade på bland folksvärmen, satte mig på min rymliga plats och skådade ut över efterkälkarna som ivrigt trängdes för att komma ombord. I lugn och ro tog jag fram min kära vän, boken 'Scar Tissue' av Anthony Kiedis, sångaren i Red Hot Chilli Peppers. Äntligen skulle jag få läsa vidare i hans bisarra och livliga berättelse om sitt liv fyllt av droger, sprit, tjejer och musik. Äntligen fick jag sitta där och läsa, även om jag upprepade gånger fick bläddra baklänges och börja om eftersom mina tankar far iväg åt andra håll. De oroade sig lite över att flytta hemifrån, fast ändå blir det att jag flyttar hem, för jag känner mig så trygg hos dig. De tänkte på oss, hur underbart vi har det, hur starkt vi känner för varandra, hur det känns som att vi verkligen är menade åt varandra av ödet. Tillslut slöt jag bara ögonen, drog ett djupt andetag, och bara njöt av ögonblicket. För i den stunden fann jag fullständig ro, i vetandet om att jag älskade dig, och att min sinnessjuka kärlekskänsla var besvarad av universums vackraste person. Det är sann lycka.