Två nätter i rad nu som jag lyckats drömma om samma underbara känsla. Det är en varm strand där jag befinner mig med olika vänner gamla som nya där vi softar runt och njuter av varje minsta sekund och skapar minnen för livet tillsammans, när helt plötsligt, försvinner marken från under mina fötter. Jag börjar sväva uppåt, som en helium ballong, och har på något konstigt vänster fått ett slags snöre eller rep runt min ena fot som hänger neråt. Folk springer och tar tag i det så att jag inte flyger iväg ifrån alla andra, och kämpar för att hålla kvar mig på samma nivå som där palmerna tar slut. Dom skriker till mig att allt kommer ordna sig, att jag inte ska oroa mig, och det vet jag också, får en sådan riktigt bra känsla helt enkelt genom hela min kropp. Jag tittar ner mot dom, och skriker att det inte är någon fara, att dom kan släppa taget. Efter ett tag gör dom det, jag sträcker ut mina vingar som från ingenstans har dykt upp på min rygg som en örns, och slår hårt med dom och skär framåt mot solen och havet.
Strax efter detta lyckas jag alltid vakna och tänka samma sak, vafan vaknade jag för! Och omedelbart försöker jag somna igen för att få drömma vidare och kunna flyga mera. Åh vad jag hade velat kunna flyga.
"Cause now I'm flying higher than I ever could imagine
And I was supposed to be scared of heights, like what happened?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar