Good Will Hunting.

Såg nyss denna helt gudomliga filmen som jag knappt kom ihåg, ska skriva ett arbete om den för psykologin som jag fixar till nämligen. Och jag vet inte varför, men på något sätt lyckas jag personifiera mig själv med Will. Inte på alla nivåer såklart, men det fick en att fundera länge, låg kvar i sängen i över 30 minuter bara för att reflektera på allting. Sen gick jag för att hämta något att dricka och kom tillbaka, men lyckas ändå inte släppa tankarna som kretsade runt i mitt huvud.

Den egentliga frågan som jag ställer mig själv är varför jag känner igen mig på det sätt som jag gör i filmen. Men dom två viktiga frågorna är; "Hur har jag lyckats komma till den punkten", och sist men inte minst, "Hur ska jag slita mig ur denna tvångströja".

Filmen skapade oro, saknad, realism och fick mig att verkligen tänka och analysera allt jag känner till. Vad mer ska man kunna begära? Kanske att alla de inlägg jag skriver och inte publicerar ska visas, men jag tror jag skippar det. Rensade listan idag, det var över 60 stycken, vad mycket tankar kan göra för en person. Vad mycket en individ kan lära sig av sig själv och om sig själv över så kort tid. Eller fan va mycket skitsnack man kan skriva helt enkelt som ingen får se ändå bara för att jag känner för det, peace out suckers!


"If I go crazy then will you still call me superman?"