Placebo & S!esta - Vol 1.

So how do you summarize the most amazing feeling in the world with one word you ask? The only way to righteously describe it would be to call it; Placebo.

Då var Siesta 2009 över, och silken festival det skulle bli. Så mycket känslor och upplevelser, så sinnessjukt mycket glädje och så omöjligt mycket lycka. Vi börjar från början, med resan som kom efter flera månaders peppning, och det förberedde ändå inte en för allt man skulle uppleva.

Loke anländer till mitt hus medan jag håller på o slänga ner min packning i väskan och vi kör för att hämta John & Sebbe, vi lastar in de 10 flaken med öl i bilen på ett snyggt sätt (Det enda som gick) och börjar färden mot Hässleholm med våran överlastade bil vid 22.20 tiden. Stereon i bilen gick sönder dagen innan, men som tur var har vi våran bergsprängare med in i bilen och börjar vårat peppande och drickande. När vi sen har kört lite över halva sträckan och ska stanna för en toa paus så hör man nån från baksätet skrika, "Fan, FAn, FAN, FAAN". Då är det John som kommer på att han har glömt sin biljett hemma, såklart. Så vi får vända tillbaka, och börja om från början, lite över en timme försenade.

Efter lite körande och ett flak öl så är vi framme vid parkeringen klockan 00.40, tjugo minuter innan campingen ska stängas, perfekt tänkte vi, men ack så fel. Parkeringen är stängd, vägen avspärrad, vi får parkera vid Volvo och gå med så mycket vi bara kan bära, för att komma i tid ner till campingen eftersom det nu blev ont om tid. Vi kommer till ingången, och får inte lösa in våra biljetter för dom hade tagit hem datorerna över natten (som vi såg dagen efter inte ens användes). Vakterna säger vi ska tälta i rondellen, vägrar att släppa in oss, trots att vi bara är 2 minuter sena och har förklarat vi har åkt bil i kanske 2 timmar för att komma dit. Efter mycket om och men och en stor salva charm av yours truly så släpper dom in oss och vi hittar de andra till slut.

Det regnar nu, är kallt, och blåser så mycket att tält lyfter från marken om de är öppna och inte ner tyngda, och i detta mörka kalla väder sätter vi upp våra tält utan att se någonting, men vi lyckas. En hel del skitsnack och några öl senare ska man sova, på den stenhårda grus planen som krossar varje ben i din kropp när du ligger i ditt tält. Man kan genomlida det tänker man, sen kommer ett gäng med en soptunna och fem pinnar som instrument och har Afrikansk samba fest en meter ifrån mitt tält, och det börjar regna ännu mera. Jag ligger i fosterställning i min sovsäck och fryser, och märker att det läcker in för det regnar så mycket, så nu är man ännu blötare än förr. Den natten blev det 10 minuters sömn för att sen gå till bilen med Loke istället och glida runt lite i väntan på att parkeringen skulle öppnas och att vi skulle kunna få våra festival band.

Mer kommer senare när jag orkar fortsätta, har missat en massa redan, you won't be dissapointed!


"Remember me when you clench your movie deal
And think of me stuck in my chair that has four wheels
Remember me through flash photography and SCREAAAAMS
Remember me special dreams".