Tappat fattningen för tid och allt under denna period, vaknar och tror det är dag när det är mitt på natten, vaknar och tror det är fredag när det är onsdag. Och drömmarna jag har, galet så verkliga de är och känns, som att vara med i en självbiografi av det som skett det senaste 1-2 åren, vaknar leendes och skrattande, vaknar i smärta och sorg, vaknar vilsen och ensam, oj så ensam.
"We all carry these things inside that no one else can see
They hold us down like anchors, they drown us out at sea."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar